Veckouppgift (7) Vem är svensk?

Att känna sig som en god människa är det inte viktigare än att man känner sig som en svensk i Sverige. Den här frågan har väckt många känslor bland många invandrare i Sverige. Vem är svensk och vem är inte svensk?

Jag kommer att intervjua en person och jag ska ställa några viktiga frågor om vem som är svensk och vem är inte svensk. Efter det ska jag analysera ur ett annat perspektiv.

Det är höst och idag är en solig dag. Klockan är snart 13:56 och idag är onsdagen den 19/9/2018.

Jag är på väg till Kävlinge för jag ska besöka en bekant. Då passar jag på att intervjua den bekante som heter Shams.

Kan du presentera dig för jag ska skriva om vad du heter och när kom du till Sverige. Var kommer du ifrån?  är du svensk medborgare?

Jag heter Shams och Jag  bor i Kävlinge ca 6 år. Jag kom till Sverige för ca 7 år sedan. Jag kommer från Afghanistan och jag är svensk medborgare.

Hur känner du dig här i Sverige?

Jag känner mig som att jag kommit  till ett land där människorna är kalla och ingen pratar med obekanta människor. Ibland tänker jag varför är det så att folket inte vill prata med andra.  Jag är förvirrad och jag känner mig ensam i detta landet.

Innan jag kom till Sverige bodde jag i Grekland. Där när jag åkte buss satt människorna bredvid varandra och folket började prata med mig men när jag åker buss här i Sverige tar folk avstånd från mig och andra.

Tror du att det finns skillnader mellan de två kulturer som du har träffat i de två länder?

Det är klart att det finns skillnader mellan dem. För det första folket i Grekland är mycket varmare när de hälsar på varandra  och de ofta hälsar på främmande människor utan att de bryr sig om dem. Men i Sverige är folket kalla och de hälsar inte ens på varandra. När man vill hälsa på  svenska folket vänder de sina ansikten mot andra hållet eller så säger de bara hej.

För det andra när jag jobbade i Grekland med någon hälsade vi på varandra med olika sorters hälsningar, så som kalimera som betyder godmorgon på svenska. Men i Sverige började jag jobba på ett ställe och där hälsade vi på varandra och vi var jättetrevliga mot varandra. Men när jag slutade jobba där då såg jag mina arbetskamrater på stan och då hälsade de inte på mig. Då såg jag att någonting inte stämmer här. Jag undrade många gånger varför är det folket så. Jag gick runt och berättade för mina landsmän, de sa att folk här är mycket upptagna och de vill vara ensamma och vill ofta ta avstånd från andra.

Känner du dig som en svensk här i Sverige ?

Jag känner mig svensk när jag går till en butik och står i kö och där får jag en känsla av hur människor respekterar varandra och allt går i ordning. Men när jag går till en landsmans butik finns inte sådana regler som finns i en svensk butik.

Hur ser en svensk ut enligt dig ?

Enligt mig finns det inte skillnader mellan svenskar och invandrare. Enligt lagen är jag svensk för att när man får medborgarskap då blir man automatiskt svensk utan några problem. Men det kan finnas någon som gör skillnader och de säger att de som har rött hår är svenska och de som har svart hår är invandrare. De är ofta negativa människor som gör skillnader mellan hudfärgerna.

Då tackar jag den här vännen och jag går vidare med mitt projekt.

Svensk och svenskheten har gett mig  mycket bekymmer därför att överallt i detta land hör man vem som är svensk och vem som inte är svensk.  Natt och dag hör man om frågan svensk och svensk igen och igen. Jag  har fått några grå hårstrå på mitt huvud på grund av det. Denna gång måste jag gräva mig djupare in i den här frågan.

Vi ska se vad Alexandra Pascalidou menar med att världen är vår- Sverige  publicerade artikeln i tidningen Aftonbladet den 6/2 /14. Journalisten skriver om historien 1995 att hon var på Rinkeby torg. Hon gjorde något uppdrag för SVT. Där sa hon att hon var 100% Svensk och hon sa också att hon var 100% grekisk. Hon blev hotad av olika slags folk och de accepterade  inte henne som en svensk människa. När hon var liten var livet annorlunda för henne och man mobbade henne med olika svordomar. De kallade Alexandra Pascalidou svartskalle,turkburk och många andra dumma ord. När hon var utomlands var det en helt annan värld för henne för hon träffade svenskarna och de var inte alls elaka mot henne. Hon kände sig som en svensk.

Slutligen sammanfattar jag skillnaderna mellan de två personerna och berättar om mina erfarenheter.  När jag jämför Alexandra  Pascalidou med min vän får jag två olika bilder av olika situationer.

Först är att Alexandra Pascalidou säger att hon känner sig som svensk när hon är utomlands men när hon är i Sverige känner hon sig inte som en svensk.

Det andra är att min vän som kände sig som en svensk när allt gick bra för honom i Sverige.

Här lägger jag till slutligen mina erfarenheter om svensk och svenskheten.

När jag är i mitt hemland har jag inte vänner kvar för jag flydde därifrån när jag var ung och liten. Jag känner inte till många delar av min kultur. När jag pratar mitt första språk folk börjar undra om hur länge har jag inte varit i landet och de börjar skratta åt det språket jag använder för att de tycker att jag använder gamla ord i språket.

När jag är här i Sverige känner jag mig inte att jag tillhör mitt hemland. Jag använder ofta svenska speråket än min första språk. Jag följer inte min kultur och inte svenska kultur heller. Jag känner inte mig som en kurd och jag känner inte mig som en svensk. Däremot känner jag mig som en människa. Jag är en invandrare men jag tänker aldrig på att jag ska göra skillnad mellan svenskar och invandrare för att vi alla är lika värda och enligt mig tillhör jorden alla. Det finns inte gränser i mina tanker var man kommer ifrån för att jag har många kompisar från olika nationaliteter och jag tycker om alla.